Ute skiner den första vårsolen. Hata att sitta inne i stort kontorskomplex, bakom höga glasrutor o inte komma ut. Inte för att E4:an där nere ser så tilltalande ut, men jag var ute en sväng på lunchen o i dag är INTE en dag då man ska behöva sitta inne. Inte framför en bildskärm under en ventilations trumma som blåser luft eller något skit rätt in i ögonen så det svider så infirnaliskt.
Nu går jag hem....överger komplexet, luftblåset o den torra atmosfären...
Det var lite sol ett tag. O det kändes, men inte är det stabilt så här i Mars. Nu har det blivit kallt igen. Som vanligt men ändå så trist.
Finns det något bättre än Söndagar igentligen? Man städar lite, så det luktar Ajax i hela lägenheten, vattnar blommorna, lackar naglarna o bara är. Förkyld men ändå. Provar de nya Ballerina muffinsen o konstaterar att man inte har några smaklökar, de är upptagna med att vara lite svullna o såriga. Fast det gör ingenting igentligen, för i dag var det första vårdagen. 2 veckor för tidigt sa de på nyheterna. Näsan rinner, linserna fick jag plocka ut o halsen känns som sandpapper av grövre kvalitet. Bilen har hunnit bli skitig igen, det är så där grusdammigt ute, men fan vad lite sol kan göra för sinnet. Det är liksom ok, allt som inte är så himla bra, för solen tinar upp ens frusna vinterkropp. Skiner o sticker i nyller. Bländar ögonen så man måste kisa för att överhuvudtaget se någonting. Men det är ok.
ett underliggande tyg bakom. Självklart passande dekorerade o fodrade o som vanligt helt för hand. Här fuskas inte. Det tog lite tid att fixa till bra mallar, o labba lite med olika virksätt o mönster, men till slut artade det sig riktigt bra. Jag har gjort dom små, så man får i mobben, almenackan, ett paket tugummi,en läppglans o en mindre plånbok. Små o smidiga. De känns onekligen bättre än de förra.
Alla gör det. Hela tiden. Om längtan efter gräs under tårna, de första solstrålarna som letar sig in mellan neddragna persiennlammeler. O gud vad man längtar. Efter att få tina upp, så där innifrån, från själen ut i varje fingerspets. Visst, det är ett tag på. Så nu sitter man här, i mörkret, i snöslasket o tillverkar alster till vår/sommar kollektionen. O det är hattar, väskor o tavlor. O det är pastell, en hit o en dit. O det känns somrigt i sinnet när man gör det, lite lustfullt sådär. O man tänker på att det kommer en semester, även i år, o att det då kommer regna fast man saknat o längtat efter solen med en sådan trängande känsla att man kunde ha förgåtts i ren saknad. Men man ska ändå ha kul, ändå få känna friheten av att vara otvungen till det mesta. O glömma slasket, det kommer man garanterat. O det känns ändå som om det är huvudsaken.
Livet på en pinne, i solen, med en varm asfalt under baken o en rinnande glass......Åh vad jag saknar det!
Ha de!
